Det var en sen fredagseftermiddag. Det hade redan börjat skymma, men Hanna hade bestämt sig för att hon skulle ta en joggingtur innan det blev ännu mörkare. Hennes mor hade varnat henne för att ta vägen genom skogen, men hon hade inte velat lyssna, utan tagit vägen genom skogen ändå. Det var mycket roligare att springa i skogen än runt kvarteret, tyckte Hanna.
Det var kallt ute, i mitten av februari och snön låg som ett täcke över marken. Hanna frös lite om fötterna i de tunna joggingskorna, men annars var hon varmt klädd i lager på lager med långkalsånger och underställ. Hon lyssnade på hennes egna fotsteg medans hon sprang. Snart var hon inne i skogen.

I skogen var det ännu mörkare, och det kändes lite obehagligt tyckte Hanna. Men sen så tänkte hon inte mer på det, utan fortsatte springa i lite snabbare tempo. Luften var frisk och hon njöt medans hon sprang. Det var lite halt, så hon tittade hela tiden ner i marken och försökte hoppa över isfläckarna. Plötsligt dök en gestalt upp framför Hanna. Hanna röck till.

Det var en man i medelåldern som kom gående på den smala stigen framför henne. Han var helt klädd i svart. Hannas första tanke var hjälp, här kommer en våldtäktsman! men sen såg hon att han hade en hund med sig, och vem tar med sig en hund när man ska våldta små flickor egentligen? Hon kom närmare och hon såg tydligare och tydligare att det bara var en helt vanlig hundägare. Hon spang lungt förbi honom, men höll avstånd (för säkerhets skull). Inte hade Hanna väntat sig att stöta på en hundägare mitt i skogen den fredagskvällen, men livet är fullt av överraskningar!
Liksom vem möter en hundägare nu för tiden?! xD


HAHA